Tack och hej, gåsleverpastej

Så var cykelresan slut för det här året.Vi skulle vilja tacka pavén, backarna och bryggarmunkarna med tre starka hej. Hej, hej hej!

Färdigpackade för hemfärd. En liten del av en upprustad 1700-talslänga var vår base camp i Belgien.

Möregårdh och Bonaparte

Båda har de fallit vid Waterloo, Micke dock av en så simpel sak som en pedal som inte släppte när han ville kliva av cykeln. Napoleon hade det nog tuffare tror vi.

Micke vid platsen för slaget strax utanför Bryssel där 180000 man och 35000 hästar brakade samman 1815. En stor kulle med ett lejon på och lite skyltar är allt man ser av det nuförtiden.

Police police, pomme de terre-cochon

Belgiska polisen lägger troligtvis en rätt stor del av resurserna på cykling, och både de som står posterade längs vägarna och de som åker och tutar på motorcykel före cyklisterna, och de är rätt många, verkar gilla vad de gör. Trivas verkade de göra också idag när vi råkade cykla rakt in i loppet La Flèche Brabançonne - Brabantska Pilen.

Brabantska Pilen är lite av ett mellanlopp men stora delar av världseliten var med, t ex världsmästaren Philippe Gilbert och Peter Sagan som var den som gick hem med vinsten.

Trappist javisst!

Efter ett fyrtiotal försök var lyckades vi tillslut boka två lådor av dessa rariteter. Tisdag kl 15:00 skulle de hämtas upp om man kom tidigare så fick man vänta, punkt. Att det sen var fjorton mil extra enkel väg för att hämta upp dem kändes bara som att de blev mer eftertraktade... 

Det handlar om Belgisk Trappistöl, bryggd av munkarna i St. Sixtus klostret. Westvleteren 12 heter  deras mest kända bryggd vilken var den vi fick tag på. 

Drive In fungerar även i klostersammanhang men det är inte
bikt som erbjuds den här gången.

Hur smakar de då?!  -Det är förtidigt att svara på ;)

Rule #9

Det fina vädret lyste med sin frånvaro på tisdagen då Muur van Geraardsbergen och Bosberg skulle besegras och vi kitade upp oss för en fuktig runda. Glada miner i början byttes till sammanbitna frusna mot slutet och känseln i fötterna försvann helt efteråt, barfota på parkeringen, då blöta och leriga kläder och skor skulle av.

Startklar, torr och glad i Geraardsbergen.

Frågan om det var värst för oss eller cyklarna, det knarrade och skrapade i mekaniken efter några mil med regn på leriga bondvägar.

Lycka kan vara att efter en kall cykelrunda gå på museum som har dusch!

Flandern runt

Den som tror att Belgien är platt har troligtvis blandat ihop det med Holland, det går upp och ned hela tiden, inte minst på Flandern Runt-banans många "berg". Vi körde en hel massa av dem och tog oss knappt tillbaka till bilen där lunchmackor väntade.

Micke i en av få backar som inte är stenlagd. Pavén här är bättre än i Frankrike, men jobbig nog ändå och belgarna vill ha stengator mest överallt verkar det som.

Jon på väg upp för Paterberg, backen där Cancellara gjorde vinnarrycket för en dryg vecka sedan. Bara 66 höjdmeter, men 20% som brantast och sten hela vägen gör den rätt jobbig ändå.

Höjdkurva mappat mot pulskurva från dagens runda. Det verkar finnas ett samband...

I bilen väntade baguetterna och ölbacken tålmodigt på utsvultna och ömma cyklister.

  

Folkfest med Cancellara som kung!

Paris - Roubaix är en folkfest som rekommenderas! Massor av belgare, fransmän och tom amerikaner dricker mängder av öl till en och annan belgisk våffla. Vi anslöt där vi visste att det tuffa partierna börjar vi Arenbergskogen. Cancellara låg inte först när de första blixtrade förbi men han vann i spurtstrid inne på velodromen i Roubaix!

Här slutade både vår och proffsens transportsträcka och man fick
snabbt veta cykelns hållbarhet. 

För andra året i rad  går loppet genom Arenberg-skogen.
Sträckan är 2,6 spikraka kilometer av aggressiva stenar.  

Belgare tycks alltid trivas i cykeltröja!

Ledartrion som dundrar in i 50 knyck! Imponerande
att de ser ut att hålla farten även på pavé.

Forêt d'Arenberg

Söndag är vilodag och vi spenderade den som åskådare längs Paris - Roubaix-banan. På plats i god tid i Arenbergskogen hann vi ta en Leffe strax efter frukost precis som alla tillresta belgare, med enda skillanden att vi nöjde oss med en var. Efter ett par timmar med lokal folkfest och stegvis upptrissad stämning var hela evenemanget över på ca 30 sekunder. Men, vad fort de körde över stenarna!

Färdigskakade

Sista 200 metrarna var i alla fall väldig släta, de var på velodrom. Och medalj för vedermödona på vägen dit fick vi också.

Rätt spår

Man hinner utforska lite olika cykeltekniker på de totalt 18 pavésträckorna. En av de sämre är att sitta kvar på sadeln som man brukar och trampa på i mitten av vägen. Allt skakar något otroligt och baken och cykeln tar mycket stryk. Dessutom är det svårt att hålla i styret. Bättre är att köra så långt ut i vägkanten man vågar och om man orkar också stå upp. Då blir det dessutom skönare att sitta efter loppet.

Pavé! (som i fransk gatsten)

Tillslut fick vi se och känna på den och den var obarmhärtigt ojämn. Av 153 km varav 34 km av denna sort. Som tur var uppdelad i sektioner av några kilometer i stöten, viket gjorde det möjligt att genomlida. Aldrig har vi suttit på cyklar som skakat värre...

Roubaix Challenge har startat!

Tre slangar i ryggfickan var arrangörernas rekommendation så vi var beredda på punkteringar men denna kom lite väl tidigt innan vi ens fått se någon omtalad Roubaix-pave.

Innan Roubaixborna vaknat

Det är inte så kallt som befarat och på Paris - Roubaixs sista pavéavsnitt hittade vi lite plats för teambilen och en stunds kontroll av extraslangar, åtdragning av skruvar, mental förberedelse etc.

Uppladdning!

Att vet hur målet ser ut är viktigt för tramp-moralen men än viktigare är uppladdning i form av kolhydrater och alla prylar på rätt plats. Efter en test runda på banan kunde vi konstatera att allt användbart i klädväg skulle på. 4 -8 grader var inte riktigt den skala vi hade hoppats på. Men som tur var hade vi full koll på prylarna som vanligt...  Micke fick stödköpa en jacka och buff för att kunna möta den franska våren :)

LCHF är inget chansning som vi vågar prova en sådan här dag...

Startklara

Så var vi på plats i Roubaix inför lördagens lopp. Kallt är det så det förslår och vi kommer behöva ha på oss alla kläder vi har med och lite till (som vi köpt). Vi hann i alla fall ta en provrunda på ett par mil och testa ett några varv i velodromen där vi kommer gå imål. Det kändes bra idag, vi tor att det kommer kännas ännu bättre imorrn!

Saint Sixtus av Westvleteren

Bara fyra dagar till start i Roubaix Challenge! Uppladdningen går visserligen lite skakigt med diverse förkylningar men påsken har iaf givit sockerenergi i riklig mängd :)

Smala däck på leriga kullerstensvägar har vi inte provat innan så det blir en extra utmaning. Backup -planen är en låda välsignade klosteröl från Saint Sixtus av Westvleteren. 

Om de bara går att få tag i dessa exklusiva flaskor så är återhämtningen säkert inget problem!